Vad är en Bestie? Det är en personlig fråga för var och en skulle jag tro, men tänkte berätta lite om min bestie! 

Min bestie heter Jenny och vi har varit bästisar sen vi var 5 år, snart 12 år med andra ord. Det är inte många som har en kompis så lång tid, men vet ni vad? Den turen har jag! Jag älskar verkligen min bestie, vi kan prata om allt med varandra och göra allt som vi helst skulle vilja (om man bortser de sexuella sakerna som finns). Självklart har vi bråkat, det har inte hänt speciellt ofta, men det har hänt, för vem kan vara med en person som inte alltid delar samma åsikt som dig i 12 år utan att det någon gång blir ett litet bråk? Nej, det vore omöjligt faktiskt. 

Bandet mellan mig och Jenny är som bandet mellan två systrar med 1 års skillnad (hon är 3 månader äldre än mig  dock), många tycker sina systrar är väldigt jobbiga och vissa perioder hatar man dem, så har nog de flesta tänkt skulle jag tro, Samma sak gäller mig, jag har både tycks Jenny är jobbig och börjat hata henne ibland, men det har aldrig varit långvarit, jag har alltid kommit över det snabbt och insett hur mycket jag älskar denna människan! Vi har gjort så mycket bus som små att i prioder förbjöd min mamma mig att träffa Jenny, en gång under en hel sommar! Det var den värsta sommaren jag varit med om just då, jag brukade smyga iväg och träffa Jenny utan att mamma visste det bara för att jag ville vara med henne så mycket, haha. Några hyss vi gjort är att vi har lekt på byggarplatser där vi byggde vår egna lilla hemliga kojja, och vi blev ständigt jagade av byggarbetare, det var hur läskigt som helst, haha! En gång var den en byggarbetare som fick syn på mig och Jenny, och då sprang vi för att gömma oss, men Jenny såg inte vart hon sprang så hon trampade på en 2 cm lång spik som stack upp ur en bräda. Hon fick in spiken i hälsen, och det enda jag märkte var ett sort skrik och att hon haltade och grät. I en sådan situation glömde jag lätt att det var en arbetare som såg mig, jag var livrädd över vad som hänt då han bara grät och pep "Aj". När vi kommit till våran kojja så tog hon av sig skon och sockan, och Jeez, där snackade vi blod! Det enda man såg var ett hål mitt i hälen och blod som hade dränkt hennes fot och socka. I den stunden var jag helt hjälplös då jag är totalt LIVRÄDD för blod, så jag kunde inte titta på såret i mer än 2 sekunder, sen drogs min blick bort av smärtan som uppstod i min egen kropp. Jag tvingade med henne hem till sig och bad hennes mamma (eller syster?) att ta hand om henne, själv vågade jag inte se vad de gjorde. 

Andra små saker vi gjort är att klättra på tak, badat med barbies i hennes badkar, badat ute i en stor vattenpöl, sprungit runt hos främmande folk och våldgästat dom, våldgästat en stackars bonde som viade oss sina kor och kalvar (varav en kalv bet oss i fingrarna), rymmt hemifrån, spelat fotboll med hästar, bakat i mängder (något vi gjorde i princip varje dag), delvis maränger med jordgubbssylt och sulltårta med någon konstig sörja   Påtal om sörja så har vi såklart inte bara varit glada och lekt livet, vi har ju gråtit också (nte bara på grund av olyckor), och en sak är säkert; Vi har alltid funnits där för varandra och tröstat och försökt hjälpa den andra. För ungefär ett halvår sedan tog våran supertajta relation stop, men innan dess ringde vi varandra så gott som varje dag och pratade om hur dagen varit, hur vi mådde, vad vi skulle vela göra någon dag framöver... Allt möjligt, vi pratade om allt mellan himmel och jord och om någon mådde dåligt ringde den alltid den andre så vi fick prata om vad som besvärade oss. En gång ringde hon sent på kvällen, kanske klockan 12. Hon ville att jag skulle komma över, såklart blev jag fundersam vad som hänt, men eftersom hon grät så mycket tvekade jag inte på att gå hem till henne. När jag väl kom dit hade hennes hamster dött, det hade knäckt henne totalt då hon verkligen älskar djur (speciellt sina egna), så jag kunde inte göra annat än att försöka prata med henne och trösta med min närvaro, och tillslut gick det, för ett litet leénde smög sig fram på hennes läppar. Detta med att hennes djur har dött har hänt 2 gånger till, ena med en annan hamster och andra med en mus. Jag har alltid försökt finnas där, självklart har jag inte alltid lyckats, men jag har gjort det bästa jag kan för att hennes leénde på läpparna ska stanna kvar. Jag vill inget heldre än att hon mår bra och är lyckligt, jag skulle göra vad som helst för att se hennes tårar av lycka. 

Btw så är jag ÄNTLIGEN klar med min video jag gjorde till henne, blev färdig inatt! Sjukt skönt att det funkade tillslut, hoppas bara hon gillar den! Vad tror ni? 

Nu är jag faktiskt nyfiken... Har DU en bestie? 

Puss&Kram!

Som första ämne i alfabetet skulle jag vela prata lite om Anorexia, en sjukdom som gör att du inte kan äta eller dricka och bara blir smalare och smalare. Denna sjukdom är vanligast hos det kvinnliga könet då de oftast svälter sig själva för att bli smala och då får Anorexia. Omkring 35% av de som får anorexia är vuxna medans det endast är omkring 1% som är mellan 12 och 25 år, och av dessa procent är 10% av det manliga könet. Omkring 15% dör direkt eller indirekt av sjukdomen, antingen via självmord eller svält. Sjukdomen kan även leda till en rad medicinska problem såsom osteoporos, hjärtproblem och infertilitet. Dessutom är det bland anorektiker vanligt med andra psykiatriska problem som t ex depression. Anorexia leder ofta till påtagliga sociala problem och svårigheter i relationer och familjelivet. 

Anorexia är till viss del ärftligt betingat. Tvillingstudier har visat att det finns ärftliga faktorer, även om det fortfarande är oklart vad det är som ärvs. Sannolikheten att drabbas av anorexi om man är tvåäggstvilling och har ett sjukt syskon är 8 %, risken ökar till 50% om syskonet är enäggstvilling.

Anorexia förekommer i lika stor utsträckning i alla länder och kulturer. 

Källa: http://web4health.info/sv/answers/ed-dia-anorexia-character.htm

Jag själv hade Anorexia för 4 år sedan i höst, därav har min ätstörning kommit. Hade det inte varit för att jag fick denna sjukdom skulle jag nu vara överviktig då jag gick ner 10 kg på 3 veckor, vilket var helt sjukt. Detta är självklart inget jag rekomenderar, för om ni läser texten ovan ser ni att det är väldigt riskfyllt och i princip hälfen av de som får anorexia dör direkt av sjukdomen eller av att dom helt enkelt svälter sig själva till döds. Jag fick denna sjukdom på grund av att jag hade legat sjuk i 3 veckor och bara ätit hallonkräm, bröd och druckit vatten. Det är klart att man får denna sjukdom om man inte äter ordentligt, så därför vill jag uppmana er att äta mat, för detta är ett elende ni inte vill kämpa er igenom! Jag vill kunna äta, precis som alla andra runt omkring mig, men min ätstörning hindrar mig, jag mår dåligt av att få i mig mat (vilket inte är normalt). Jag vet inte hur många gånger jag brast ut i gråt bara för att jag inte kan äta. Att inte få i sig tillräckligt med mat skakar om ditt humör och dina hormoner, du riskerar att konstant vara deprimerad, få väldigt oregelbunden mens (eller i värre fall bli av med den helt), att bli steril till och med. Det är inget man frivilligt utsätter sin kropp för, så få inga ideér! 

Har du Anorexia kan du inte se hur smal du är, du ser dig själv som tjock och gör allt för att fortsätta gå ner i vikt tills du dör.

Tänkte visa hur jag ser ut, och ja, jag skämms över att lägga upp denna bild på min kropp, men nu ser ni alla hur min kroppshållning ser ut. Jag ser mig som tjock och anser att jag måste gå ner i vikt, men ALLA som har sett min kropp säger att jag är smal och har en riktigt vacker figur, och många tjejer säger att dom är avundsjuka, både de som är tjockare än mig, och SMALARE. De som är sådär supersmala och inser det är inte nöjda med sin kropp, för det är inte fint att vara som ett sklett. 

För att ni ska förstå lättare lägger jag upp en bild på hur jag ser migsjälv i spegeln, och hur personen brevid ser mig. 

Såhär ser en anorektikers bild ut, i verkliga livet är dom supersmala men när de ser sig i spegeln är de mulliga (som jag tycker är sjukt gulligt).   

Hoppas ni iaf förstått något av vad jag sagt och vill ge som budskap! 

Kom ihåg:Ät ordentligt och ta hand om din vackra kropp!

Hej! 

Jag fick precis en liten fix idé, att jag ska skriva inlägg med ämnen från A till ö, och det BOKSTAVLIGT talat. Tänkte att det kunde vara bra, för då har jag 24 inlägg där jag skriver mer seriöst om ett specifikt ämne, så slipper ni få mina tråkiga inlägg som jag skriver när jag har tråkigt, haha  

Detta är något andra som bloggar också skulle kunna köra med, jag anser detta som en väldigt fiffig idé och en bra funktion att komma på dagen "samtal"!

Tänkte då börja med A, själv vet jag ju vad det kommer stå för, men frågan är, vet ni? 

Tänkte skriva det typ snart, postar det i eftermiddag så får vi se hur min lilla funktion a till ö funkar!

Tills vidare får ni en bild som Julia tog på mig och Bira när vi lekte i Torsdags.

Där har ni ett ÄKTA leénde, ett leénde jag bara får till med dom jag håller kärt.

Puss&Kram!